Firade min kära kära N i helgen (till råga på allt så gifte vi oss dessutom!), och jag hade verkligen roligt (även om det var en stor downer att vara myggbuffé). Mot slutet av kvällen spelade vi Boogle, och jag som är så dålig på ordlekar/ordspel, men mot mitten och slutet gick det riktigt bra… kanske spelade vinet in på ett positivt sätt? Vem vet!?

I övrigt har helgen varit lugn, idag har jag varit lite bakis och därmed blev inte tvätten gjord men det ordnar sig… Egentligen borde jag sova nu, men har inte riktigt ro i kroppen för det ännu. Det kliar över hela kroppen…

Ska nog istället fokusera på hur jag ska få allting gjort inför flytten i augusti, det verkar som om det är mycket tid kvar men det är det ju faktiskt inte, egentligen, med tanke på hur mycket jag jobbar.

Så i lördags förra veckan, det vill säga den 6e, så var det stort födelsedagsfirande hemma hos mig. Bjöd över tjejerna på middag, tre rätters – jo, men visst. Bubbel, vitt vin samt körsbärsvin. Det var inte illa ordnat om man får hävda en sådan sak själv, vilket jag gör i vilket fall för jag var faktiskt väldigt nöjd.

Läs mer…

Jag kommer ihåg högstadiet genom ett enda stort rosa moln. Det roliga är att det finns inte mycket skit att förtränga – det här är enda perioden under alla mina skolår som jag var genuint lycklig på alla sätt.

Svårt att tro mig? De första ett och ett halvt år jag spenderade kommer jag inte ihåg så jätte mycket av, men de följande åren fram till årskurs 7 blev jag skoningslöst mobbad. Nu är jag 23 så det var när världen fortfarande var någorlunda normal, ni vet innan mobilkamerorna och så. Men ja, skolkamrater ringde till och med hem och… ja, låt oss inte gå in på det längre än så.

Genom 7,8 och 9:n så hände sånt som egentligen inte händer, ”fel grupp” blev de populära – det var inte de med flest pengar och dyraste märkeskläderna, nej nej. Det var nördarna som regerade vår klass: plugghästarna och datornördarna (jag är en hybrid, lite bra på bådeock men inte superbra). Vi var 20 elever som höll ihop i vått och torrt, vad som än hände. När högstadiet var över hade jag genuin sorg i flera veckor…

Vi var en väldigt kreativ grupp – ja, till och med killarna! Vi satte upp musikaler, vi gick på musikaler, vi sjöng och spelade teater. Så hade vi en rejäl klassresa också haha

Jag ångrar fortfarande att jag inte satsade på riktigt, vilket jag tycker flera av mina vänner också borde ha gjort. Under min uppväxt har jag spelat flera instrument, inget till perfektion visserligen, dansat och varit med i kör. Men, okunskap gjorde nog att jag inte visste vart jag kunde söka mig (min stad är inte jätte stor) och sen var det ett ex som på något sätt lyckades få i mig att jag inte räckte till (jag vet, jag suger som lät honom ha den makten över mig, tyvärr för sent inse det så här många år senare).

Är det förvånande att Fame (film, musikal, tv-serie) är bland det bästa jag vet? På fredag (efter tentaresultat – hjälp, håll tummarna) smäller det: