Vissa saker har rett upp sig, men kampen är allt annat än över. Den svarta ängeln Kalona och Neferet är inte besegrade.

Kommer Zoey att kunna stå emot frestelsen när Kalona på alla sätt försöker locka henne till sig? Finns det en chans att han kan göra som Stark och välja den goda sidan istället?

Dessutom börjar det på allvar hända läskiga saker med Stevie Rae och hennes röda vampyrer nere i tunnlarna. Stevie Raes hemliga vänner har egna planer för framtiden. Tyvärr vill de inte att hon ska vara en del av den framtiden.

Och Zoeys ständiga killproblem? Tja, en gör slut och en … försvinner.

Den här installationen av House of Night, del sex i ordningen, är lite fånigare än de första fem. Det här är vad jag skulle vilja kalla en mellan bok, där inte speciellt mycket nytt händer… det händer inte särskilt mycket alls för att vara helt ärlig.

Denna bok fångar in mig först i slutet, annars är det egentligen bara Stevie Rae som intresserar mig. Tack och lov får hon lite mer utrymme än de tidigare, men inte tillräckligt. Det spännande som man vill ska hända nämns egentligen bara men tyvärr verkar det väntas på sig till nästa bok. Hoppas kan man ju alltid göra, nu verkar det som om detta ska bli en evighet serie.

Nå väl, för mig som läst de första fem så är denna tillräckligt bra för att jag ska vilja läsa även den sjunde. Sen får vi se vad som händer!

Betyg:
– 3,5 av 5!

Trots att jag har så många olästa böcker är det stört omöjligt för mig att bestämma mig för att totalt köpstopp tills ens hälften av det som står i bokhyllan är läst. Det kommer mycket böcker som är delar i serier som jag läser, och böcker av författare som jag verkligen gillar.

I sommar kommer dessa som jag ser fram emot:

Ett pocket släpp som förvånande mig är detta:

Och som den pocketbokälskare som jag är hoppas jag att det blir pcoket av alla Astrid Lindgrens böcker!

I den tredje och sista boken av bläck-trilogin ligger Ormhuvuds makt fortfarande som en skugga över Ombra.

Meggie lever med sina föräldrar på en övergiven gård i bergen, där man nästan skulle kunna glömma vad som hände på Nattborgen.

Men nötskrikans läte hörs ibland på natten, och då försvinner Mo med Svarte prinsen och Starke mannen.

Allt som är möjligt måste göras för att rädda bläckvärlden undan en odödlig ond härskare.

Cornelia Funke är numera en världskänd författare som toppat listor i såväl England som USA. Hon har gett ut över 40 böcker och aldrig blivit refuserad.

Meggie känner knappt igen sin pappa längre och Bläckvärlden blir en allt mörkare plats. En ny härskare finns i Ombra men det är Ormhuvuds makt som sprider ut sig allt mer över större delen av Bläckvärlden. Men en annan typ av härskare har också dykt upp på spelplanen i form av en ny Läsare – Orfeus.

Farid tjänar honom på grund av ett löfte som han gör allt för att den ska bli sanning, Meggie ser mindre och mindre av honom.

Cornelia är en fantastisk berättare, varje del av trilogin har blivit mörkare och mörkare och trots att de allra flesta karaktärerna är desamma så blir historien en helt annan. Det är inte bara de onda mot de goda, det pågår även en mindre kamp inom flera av våra huvudpersoner. Det är aldrig solklart vad som är ljus och mörker, godhet eller ondska.

Det är verkligen en underbar trilogi, en underbar historia som det är svårt att skiljas från när den sista sidan är läst.

Betyg:
– 5 av 5!

Bokstävernas och böckernas magi fortsätter i den flerfaldigt prisbelönade Cornelia Funkes bok Bläckmagi, en fortsättning på ungdomsromanen Bläckhjärta.

Den unga flickan Meggie läser över sig själv och sin vän Farid till en förtrollad värld för att hon ska få se den fantasifulla värld där hennes mamma Resa varit under flera år.

Meggies föräldrar, Mo och Resa, blir förtvivlade över att hon gett sig av, och de beger sig efter henne för att få hem henne till sin värld igen. Men svårigheter dyker upp och de hittar inte varandra.

Konflikter uppstår i Bläckvärlden, kommer de någonsin att hitta varandra levande?

Den andra delen av trilogin börjar luta åt det mörkare hållet. Allting står inte rätt till i Bläckvärlden, men Sotfinger känner sig hemma igen även om mycket har förändrats. För honom är det varelserna, ljuden, lukterna och människorna som är det viktiga. Att hitta tillbaka till allt detta… man blir glad för hans skull.

Det är fantastiskt att få ta del av hela bläckvärlden, att få lära känna dess varelser. Svarte prinsen och hans björn, Molndansaren, Sotfågel, Roxanne, Violante den Fula och många många andra. Jag finner det svårt att beskriva dessa böcker utan att avslöja för mycket av handlingen.

Det är samma berättelse som tidigare, samma språk… men man känner av rätt snabbt att det här är på väg att bli en mörkare och mörkare historia. Cornelia Funke berättar den på ett fantastiskt sätt och man önskar det bästa för alla de goda.

Betyg:
– 5 av 5!

En stormig natt dyker en objuden gäst upp hos Meggie och hennes pappa Mo. Han varnar Mo för en man som heter Capricorn. Morgonen därpå reser Mo och Meggie i all hast till hennes faster Elinor. Elinor äger det mest dyrbara bibliotek Meggie någonsin sett. Där gömmer Mo boken om vilken allt handlar. En bok som Mo för många år läste för sista gången och som nu står i centrum för ett osannolikt magiskt äventyr.

Boken heter Bläckhjärta och var Mo och Meggies mammas favoritbok. Ända tills Mo för flera år sedan läste den med sån inlevelse att Meggies mamma Resa försvann in i den.

Varje kapitel inleds med ett citat från mer eller mindre kända klassiker, både nya och gamla. Läsaren får uppleva ett läsäventyr där gränsen mellan böcker och verkligheten går att överskrida. Det blir påtagligt för Mo och Meggie när den objudne gästen visar sig komma från just Bläckhjärta.

Baksidestexten ovan gör inte denna bok rättvisa, snarare för att den förklarar väldigt lite vad boken egentligen handlar om. Jag såg filmen för ungefär tre år sedan och blev förtjust redan då. I julklapp fick jag böckerna av mamma, jag läste dem först nu vilket beror på att det finns så mycket att läsa i min bokhylla.

Det är en fantastisk roman om böckernas makt över en människa som älskar ord. Den här boken är dock väldigt mjuk och oskyldig i jämförelse med de andra två i serien. Vi får gott om tid, på ett positivt sätt, att lära känna Mo (Trolltunga) hans dotter Meggie samt älskaren av eld Sotfinger.

Det är svårt att sätta fingret på vad jag uppskattade mest med denna. Om det är tanken på att någon kan läsa en bok högt på ett så sjungande, fantastiskt sätt att det blir verklighet eller om det är Funkes sätt att beskriva något så att det borde är levande men även tillåter mig att skapa mig mina egna bilder.

Som jag även skrev om filmen så känner jag att dessa böcker är i klass med Pullmans Den mörka materian, det är ett fantastiskt äventyr!

Betyg:
– 5 av 5!

Come and meet Issy Randall, proud owner of The Cupcake Cafe. Issy Randall can bake. No, more than that – Issy can create stunning, mouth-wateringly divine cakes.

After a childhood spent in her beloved Grampa Joe’s bakery, she has undoubtedly inherited his talent. When she’s made redundant from her safe but dull City job, Issy decides to seize the moment. Armed with recipes from Grampa, and with her best friends and local bank manager fighting her corner, The Cupcake Cafe opens its doors.

But Issy has absolutely no idea what she’s let herself in for. It will take all her courage – and confectionery – to avert disaster …

Den här boken hade mig med sin titel, det gick inte att kämpa emot. Att hela boken är vit och rosa tilltalade mig självklart också, men titeln var det hela som vann mig över. Den här boken läste jag på en dag, vilket inte är helt likt mig då jag vanligtvis har svårt att koncentrera mig så länge på en enda sak. (Jag är en titta-på-tv-samtidigt-som-jag-läser-en-tidning-samtidigt-som-jag-planerar-för-helgen typ av tjej.)

Det här är en genommysig bok. Den handlar om Issy som blir uppsagd på sitt jobb och som egentligen av en ren slump bestämmer sig för att titta på en lokal i hennes närområde i vilken hon ser möjligheter som få andra skulle ha sett.

Det är däremot inte så lätt som det låter i baksidestexten, hennes kärlek och före detta chef tror inte på hennes åtaganden. Däremot så har hon flera i sin närhet som tror på henne, däribland hennes bästa vän samt hennes morfar. Även tjänstemannen på banken sugs in av Issys engagemang och kärlek till bakverk. Issys relation till hennes morfar är väldigt speciell, då Issys mamma inte var särskilt närvarande i sin dotters liv.

Det som är lite speciellt med denna bok är att det är recept nästan efter varje kapitel, och de kommer dels från Issy, från Issys morfar men även från andra som bidrar till berättelsen.

Betyg:
– 5 av 5!

Ny del i succéserien om Djingis khan

Djingis khan är död, men legenden om honom och det han skapat lever vidare. Hans arméer har samlats i Karakorum för att svära trohet till hans son och arvinge Ogotai.

Men striden om tronen i silvrets rike är inte avgjord. Ett inbördeskrig är på väg att bryta ut, Ogotais bror Chagatai försöker ta makten genom en kupp.

Och Ogotai måste fatta ett beslut som kommer att ändra historiens förlopp för alltid.

Silvrets rike är fjärde delen av sex i Conn Igguldens serie om Djingis khan och det arv han lämnade efter sig, det största imperium världen någonsin skådat.

Det är lite mer än två år sedan som jag senast läste om Djingis khan och dennes erövrande. Då slutade det med att Djingihs mördades, väldigt abrupt kände jag själv men säkert inte så abrupt för de som är mer historiskt insatta när det kommer till mongolerna än vad jag var.

Denna bok börjar flera år efter Djinghis död och Ogotai är hans valda arvinge, men ännu har inte nationen svurit honom eden. Chagatai, Djingis andra levande son av tre, är också… intresserad av khanatet så att säga. Det märks här att det är två år sedan jag läste senast, för det var inte lätt att komma in i sönernas förhållanden till varandra.

Det som är välbekant är de generaler Djingis hade omkring sig. Hans bröder Kassar, Kaichun och Temuge, generalerna Tsubodai och Djebe. Dessa brutala män är som kära vänner som man återvänder till efter lång frånvaro. De är dock gamla män nu, och tyvärr får de inte så mycket utrymme som de tidigare fått dels på grund av just ålder men även för att fokuset har flyttats från att erövra till en maktkamp som måste utkämpas för nationen. Antingen förblir den förenad eller så slits det som Djingis khan kämpat för i smådelar.

Conn Iggulden är en riktigt konstnär när det kommer till historiska romaner, och jag uppskattar dessa oerhört mycket. Det är tråkigt att vi börjar närma oss slutet av mongolernas historia – som jag faktiskt visste väldigt lite om vilket är konstigt. Vi vet massor om Julius Ceasar (vars liv Conn Iggulden också skildrat) och om Alexander den store, men hur kan inte Djingis och Kublai tas upp mer i skolan? Det kanske bara är jag, men jag tycker att det är märkligt.

Läs om du gillar historia, och även om du inte lockas av att läsa om krig så är Iggulden en riktigt skicklig historieberättare att det är lätt att överse.

Betyg:
– 4,5 av 5!

Jag tycker det är jätte roligt att OPI gör kollektioner inspirerade av länder och städer, även om det är svårt för mig att avgöra hur representerade färgerna är – det lämnar jag till invånarna från landet/staden i fråga.

I vår/sommar är det Holland som får sin egen kollektion utav OPI. Många fina färger, och det var svårt begränsa sig.

Uppifrån vänster till höger: Gouda Gouda Two Shoes, Wooden Shoe Like To Know?, I Don’t Give A Rotterdam!, A Roll In The Hague, Pedal Faster Suzi!, Dutch ‘Ya Just Love OPI?, Thanks A WindMillion, Red Lights Ahead… Where?, Kiss Me On My Tulips, Vampsterdam, I Have A Herring Problem och Did You ‘ear About Van Gogh?.

Här blev det: Gouda Gouda Two Shoes, Wooden Shoe Like To Know?, I Don’t Give A Rotterdam! samt Dutch ‘Ya Just Love OPI? där jag inte kunde låta bli den lila, den är så underbart fin. Titta in hos Scrangie så får ni se vad jag menar.

Det har nästan börjat bli så att man kan lita på att China Glaze släpper en rejäl kollektion med krämlack till våren/sommaren så även i år. Kollektionen heter Electropop:

Den är uppdelad i två delar ”Brights” och ”Lights”, och hade jag sett ”Lights” så där i butik så hade de alla fått följa med hem.

Brights består av: Techno, Aquadelic, Sunshine Pop, Gaga for Green, Make some Noise och Wicked Style.

Lights består av: Fuchsia Fanatic, Dance Baby, Electric Beat, Kinetic Candy, Sweet Hook och Gothic Lolita.

Här har jag beställt Sunshine Pop, Wicked Styke, Fuschia Fanatic och Electric Beat. Jag la band på mig och beställde inte fler lila, och jag hoppas and Fuschia Fanatic är den perfekta hallonröda som jag har sökt efter. Här är inte alla till mig dock

Som vanligt hjälpte Scrangie mig att välja.